Klockan är snart ett, jag sitter och äter glass till frukost och har träningsvärk i andningsmusklerna. Ska på cellprovskontroll imorgon och håller på att freaka ut. Jag vill inte. Det finns ju inget mer ovärdigt än att behöva gå omkring halvnaken för att sen lägga sig i den där jävla stolen och fläka upp hela härligheten för någon okänd människa. Tummen upp - NOT!
Vi har verkligen ingen tur med bilar, det är ett som är säkert. Jag skrattade lite inombords när det inte var jag (för en gångs skull) som körde in i ett vägräcke i Söndags eftermiddag, men det fick jag ju ganska snabbt igen för.. Audin som vi lånar av pappa slutade så passande att fungera på parkeringen utanför Film & Fabel. Där är ju biltrafiken ganska så flödande, och vi fick lov att bogsera hem bilfanskapet. Jag körde och Jocke bogserades. Lika traumatiskt varje gång kan avslöjas. Jag hatar det. Bara läskigt och jäkligt svårt bitvis. Väl hemma på parkeringen märker vi att vi har en bil bakom oss.. Var ska hon in tror ni? Jo, tre bilar från vår parkering och i måste ju putta in Audin, som väger tre ton (!) och är rätt segputtad. Så vi fick snällt åka alldeles för långt för att kärringen skulle ta sig in på sin plats. Vi började putta och putta, jag är ju inte till så stor hjälp kan jag erkänna helt på egen hand, jag är ju tjej liksom. Tanten går förbi, ser oss stå där och förgäves putta på bilfan medan inget händer. Hon tittar, och går sedan vidare. Vadfan är det för fel på folk idag? Jag hade erbjudit mig att hjälpa till direkt om jag sett någon stå och kämpa som vi gjorde. Jag vet dock att jag inte hjälper henne när hon får problem iallafall.
Hur som helst. Det hade ju snöat i två dagar, så parkeringsplatsen var täckt av ett lager kramsnö. Därför var det alltså omöjligt att få in bilen, snön blev till berg och stoppklossar för oss. Så vi fick använda vår isskrapa och gå omkring på platsen och skotta bort all snö som låg ivägen. Med en isskrapa på 15 x 15 cm! Ni fattar grejen va? 15 minuter senare hade vi puttat bilen ca 10 cm då Jocke ville använda bogserlinan till att dra in bilen. Han tänkte alltså sätta fast bogserlinan fram i bilen och linda den runt stolpen där motorvärmaren sitter. Vi testade.. Då går bogserlinan av..(!) Helt jävla otroligt..
Till slut, efter över en timmes slit och mer än 10 människor som bara gått förbi helt oberörda, har vi fått in biljäveln. Då var vi ytterst tacksamma att bilen var hel och att vi var hela. Hade god lust att krossa en ruta eller två med jämna mellanrum nämligen..
Nu står bilen där med ett litet hånflin och bara står. För sista gången: Biljävel. Stackars grannbil dock, den skottade vi visst in i all snö från vår parkering. Hoppas tanten kommer ut med den bara..
27 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj oj, sitter och små skrattar lite.. Känner mig ganska elak, skotta med en isskkrapa, inte illa alls.. Ja skulle vart galen efter allt de där, skulle gett upp på en gg. Hoppas de inte händer igen bara. Stackare! KRam
Usch, låter som ett riktigt litet helvete det där. Bilar om vintern. huga. Här har vi ingen bil, ingen idé eftersom det inte finns några parkeringsplatser. Wohaaa. Här rullar väl allt på, men jag har ännu inte fått något skattekort = ingen lön. Men de har ännu några dagar på sig att fixa något som ska ta max 2 veckor och som nu tagit 1,5 månader. Vi har en hemtelefon, men numret hör till Marcus företag så jag kan inte ringa från den, men folk kan ringa hit. Har ingen aning om vad det kostar att ringa, men du kan ju få numrena iaf. Min mobil: 0047 47 848 133 Hem: 0047 21 910 153. Hur går det med dansandet då? Är allt sig likt annars? Många tider på Din Sko? Hoppas allt är bra med er i alla fall! Du får hälsa Jocke också! Kram!
Skicka en kommentar