Slutet på en era

En hektisk dag, mycket folk på jobbet och allmänt stressigt. Man blir kastad hit och dit, får höra ordet fördävligt ett par gånger för mycket och det känns stundtals skit, för att säga det rakt ut. Men ändå går allt som på räls, och jag känner att jag börjar bli jävligt bra på det jag gör.

Hur dagen på jobbet än har varit så är det som snurrat runt i huvudet på mig om något helt annat än jobb. Marica och Marcus sista dag i Falun, Herrhagen är slutligen här. Jag har med tunga steg tagit mig igenom dagens alla prov och önskar mig tillbaka några månader. För nu är slutet på en era här, på riktigt, helt framför näsan på en. Jag kommer aldrig kunna förklara hur tungt det känns att förlora Faluns två bästa människor. Marica, en underbart härlig värmlänning som kommit att bli en av mina absolut bästa vänner. På så kort tid har jag fått ännu en människa i mitt liv som jag verkligen kan kalla för vän och som jag vill ska finnas kvar när man sitter där på hemmet och skrattar åt ungdomens dagar. Marcus, även han en härlig värmlänning som är helt fantastiskt rolig att umgås med och som dessutom gett min sambo en vän för livet (I hope.).

Vi tycker så mycket om er, Marica och Marcus. Dags för nya, spännande äventyr, GUD SÅ SPÄNNANDE. Ha förbannat jävla roligt i Norge, så kommer vi inom kort och hälsar på. Njut, njut, njut!