2009 - Året som gått.

Blev inspirerad av Renbebis, vår underbara Marica, att göra en genomkoll av året som gått.

2009 - Summering.

Jobb. Ja år 2009 är inget år i lathetens tecken, that's for sure. Har jobbat som en maniac med tre jobb under nästan hela året som gått: Din Sko, Mc Donalds och DANSA! I Falun. Galet, roligt, påfrestande, utvecklande och jäkligt underbart stundtals. Mest har det varit påfrestande. Men jag har ändå haft en personlig utveckling utan dess like. Jag är inte där jag vill vara riktigt än. Men jag är på god väg mot en person som jag vill vara och som jag kan stå för! Jag är stolt att jag orkat hela vägen hit.

Fritid. Resor. Äventyr. Jag har varit dålig på dessa saker under året. Har inte gjort allt jag velat och inte genomfört mycket för min egen del. Konsumerat har jag gjort, som fan, men inte på saker som är väda att minnas just. Resan till Skara för att hälsa på Marica & Marcus är väl den resan som är värd att nämnas.

Nedstämdhet, sorg och smärta. Året då jag tror att jag mått sämst någonsin. Ett stort hål i mitt hjärta som bet sig fast. Jag kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på var det var som gjorde att jag blev så otroligt nere i både kropp och själ. Många drömmar i hjärtat, men alldeles för många spöken i hjärnan. Vänner man tappat och förlorat, släktingar som gått bort. Ett inre krig som varit svårt att vinna. Jag sjönk under en tid så långt ner i det svarta hål jag byggt upp att jag ett tag inte såg någon kant där jag började gräva. Skrämmande. Att inte ha kontroll på sina känslor. Skrämmande! Jag har nog varit duktig på att nedvärdera mig själv under 2009 också.
Har saknat mycket. En kär vän, Marica, som tog flyttlasset och drog vidare i livet. Det tog faktiskt hårdare än vad jag ville erkänna. Det blev tomt i Falun, jag tappade liksom lite fotfäste och mycket blev inte lika färgstarkt längre.
Att farmor Maj dog i början av December månad var också tungt. Hon har alltid varit superwoman för mig. Jag trodde hon var odödlig. Men se så fel man har. När hon gick bort blev allt så verkligt. Vi lever inte för alltid. Stor sorg, helt enkelt och begravningen sker den 7/1 2010, ett avslut på det hela på något underligt vis.
Mattias Bengtsson, en vän, en älskare (känns inte riktigt rätt att säga så, lite för old fashion, men inte mindre sant för det), en stöttepelare gick tragiskt bort i en bilolycka under 2009, och även detta blev ett uppvaknande. Han kommer alltid finnas hos mig, det är säkert, men vetskapen om att han är borta känns overlig. De som tagits ifrån oss under 2009 kommer vi ändå se igen, det lindrar smärtan. Så vi ses igen farmor och Mattias. Men inte än. Inte än..

Vänskap. Ett bra vänskapsår, om man räknar bort att jag tappat min bästa Marica ur Faluns radar. Hon finns ju kvar såklart, på annan ort. Lite för långt borta enligt min mening, men å andra sidan, Skara lockar ju faktiskt ibland ;) Stephanie & Maria, som är mina allra bästa vänner har jag tyvärr inte haft överdrivet stor kontakt med. Men det bästa med vänner är att det ändå inte spelar roll i slutänden. För när man väl ses så är det precis som det alltid varit ändå. Men jag saknar dem, enormt mycket. Jag lärde känna Helena, en av de bästa vänner jag äger idag. Från att knappt känna varandra så sa det PANG och sen kändes det som att vi aldrig varit obekanta med varandra. Med henne är jag stark. Lisa. En danselev. En talang. Hon är galen, precis som jag är. Jag känner mig liksom lugn med henne, som att vi kompletterar varandra på något skumt sätt. Borde skära sig iochmed att vi båda kan vara rätt crazy, men det gör det inte. Det är liksom bara helt rätt. Christoffer har jag också lärt känna betydligt bättre under året som passerat. En sann vän. Honom håller jag hårt i. Har också lärt känna många personer under 2009 som jag är otroligt tacksam att jag fått äran att lära känna. Ni vet vilka ni är!


Personlig insikt. Insikt är aldrig roligt. Eller oftast inte i alla fall. Men jag har, nu när jag skumläst igenom 2009-inläggen här på bloggen, att jag ibland får till sjukligt roliga meningar. Det är ett erkännande: Ibland kan till och med jag vara rolig utan att ta könshumor och andra absurditeter till hjälp. Jag kan skriva, stundtals. Helt fantastiskt. Och så är jag sjukt bra på att prata. Prata och äta, det är nog vad jag är bäst på i hela världen. Yheey för mig!

Kärlek. Sådan kärlek som jag känt för familj och vänner har jag ALDRIG tidigare upplevt. Alldeles fantastiskt. Jag njuter av att tänka på hur mycket kärleksfylld tillvaro jag lever i. Och att jag har varit tillsammans med min sambo Joakim i 4 ½ år är ju liksom toppen på moset!

Kontentan: Ett snurrigt år. Ett år i dansens tecken om inte annat, för 2009 är ett år där dansen lyser starkast. Underbara elever, underbara inställningar och superbra dans. Jag är nog mest nöjd med dansen under 2009. Helt fantastiskt. Att jag fortfarande har med mig en del nedstämdhet och oklarhet i bagaget tänker jag ändra på. 2010 ska bli mitt år.

New York, New York. Here I come!
Over and Out//

UNDERBARA!!

Här har ni mina underbara, fantastiska danselever från uppvisningen i April -09. De är fantastiska. Önskar jag kunde visa er alla grupperna.

My fantastic New School (hiphop) group at out danceshow in April -09. Can you believe that I have the honor of beeing their teacher? They are the best!!

http://vimeo.com/4337517

Hello 2009, welcome.

Mora är för underbart när snön faller och solen kikar fram. Då väcks ens lustar som så många andra månader sover djupt, som att åka skridskor, spark, gå på långpromenad och grilla korv i skogen. Jag blir en helt ny friluftsmänniska som vill ut på äventyr i snön. Jag har nog fått i mig lite för mycket frisk luft..

Snart är det dags att återgå till vardagen. Nästa vecka består av 6 arbetsdagar, en jobbintervju, massor och åter massor av dansplanering till sex lektioner (i sista minuter som vanligt kan tilläggas, då jag inte ens valt låtar.. Vilken ambitiös människa jag är - NOT!) och en hel del sjukdom om jag känner min kropp rätt. Redan nu börjar hostan reta i halsen och jag vaknar numer av halsont och lite frossa. Dags för årets första sjukdom I guess.. Jag vill inte åka till Falun, jag vill stanna i Mora för alltid!

Hur som helst så tror jag på 2009. Jag har en känsla av att det kommer bli ett förbaskat bra år. Ett år då jag ska ta mig i kragen, börja träna och äta bättre, se till att få tummen ur och genomföra någon/några drömmar, kanske se till att förändra situationen på något vis. Jag ska göra 2009 till mitt alldeles egna år. Så om ett år ska jag sitta och le tillbaka på ett 2009 som blev precis så bra som jag ville!

God fortsättning.