Åter tillbaka i Dalaland. Rätt skönt, trots att jag faktiskt låtit lite av Stockholm vinna mitt hjärta. Tog en öl till lunchen idag, jävligt soft! Inte bra att gilla Stockholm, inte bra. Jag är inte storstadsvan, det är säkert efter den här trippen. Det funkar liksom inte varken fysiskt eller psykiskt.
Chefen ringer och frågar var vi är och jag måste pinsamt nog svara att jag inte har en aning, trots att vi precis varit vid T-Centralen. Hur dålig koll får man ha? Usch, fy skäms! Men.. Å andra sidan räcker det med ett varv i rondellen i Hedemora för att jag ska tappa koordinaterna helt. Vänd mig uppochner, då är det kört. Jag är som en guldfisk. Ett varv i skålen: "Åh titta, ett huuuus!". Drar en vända till i skålen, utbrister: "Nämen åååh, titta, ett hus..". Ungefär så. Som Doris i Hitta Nemo. My God. Jag är som mamma....
Over and Out//
14 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så skoj att du ska få komma iväg : ) Önskar dig All Lycka i Världen. Du vet ju att jag sagt att du är en Stjärna.
Och btw.. Vet din mamma vad du skriver om henne ? ;) Hahaha..
Skicka en kommentar