Alldeles för många är bekanta med den sjukligt duktiga flickan. Hon som alltid presterar toppresultat på jobbet och har full koll på senaste modet. Eller hon som faktiskt tränar flera gånger i veckan, bjuder på storartade middagar, bakar bullar på Lördag förmiddag och är en fena på att löneförhandla.
Vi är åtminstone bekanta med mytbilden, det snedvridna idealet om superkvinnan som får allt fler att pressa sig till det yttersta - tyngda av ändlösa krav.
Hur blev det så här? Har det alltid varit såhär? "Kvinnor var minsann deprimerade förr också, men inte sjukskrevs de på löpande band för det!" fnyser traditionalisterna. Vi vill inte förringa den mentala press som våra mammor och mormödrar levde under, och vi glömmer absolut inte de storartade insatser de gjort för Sveriges välstånd och vilka förkämpar de var för jämställdheten - men nej: det har inte alltid varit så här.
Till att börja med har kvinnor inte alltid förvärvsarbetat. Så länge duktigheten kanaliserades i hemmafrurollen var deprimerade kvinnor inget samhällsproblem, men i takt med den ökade andelen yrkesverksamma kvinnor har samhället också blivit allt mer beroende av dessa kvinnors välmående.
Utdrag ur:
Diagnos: Duktig
Handbok för överambitiösa tjejer och alla andra som borde bry sig
Författare: Jennie Sjögren & Tinni Ernsjöö Rappe
Fortsättning följer...
Over and Out//
4 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar