Ord kan inte beskriva

Tisdag. En jävla helvetesdag. Har bara sovit, ätit lite och mått allmänt dåligt. Gråten sitter som en klump i halsen och jag orkar inte känna som jag gör. Jag bryr mig uppenbarligen för mycket, och jag hatar att vara sån.. För det är så jävla jobbigt. Det är tungt att så enkelt bli ledsen och sårad över saker man uppenbarligen ska skita i. Andra verkar kunna vifta bort det som om inget händer, men jag är inte sån. Jag tar illa upp, jag går och mår dåligt och grämer mig över det som aldrig kommer hända. Jag försöker att vara tolerant och vara en bra människa utan att säga för mycket.

MEN JAG KAN INTE! Jag försöker verkligen att inte lägga mig i, för det är uppenbarligen det jag gör. Jag förstör, lägger mig i, blir förbannad och sur.. Men allt jag blir är ledsen. Här sitter jag och gråter som en unge.. Det kommer som per automatik. Jag kan inte hejda det och får huvudvärk av att försöka. Jag gråter och skakar, vill skrika och gråta ännu mer. Allt för att jag saknar. Saknar, längtar efter och vill ha tillbaka. Och det jag får tillbaka är ilska. Jag orkar inte känna som jag gör. Det har pågått alldeles för länge, för jag äter upp mig själv inifrån och ut. Jag är utestängd, och jag får helt enkelt nöja mig med nothing more than that. Jag tar in, accepterar och fastställer att det är inget mer än det här jag kommer få, ever.

Moving on..