Ibland kan jag undra var äventyrslusten finns, den där instinkten som ligger och lurar och vill utforska det okända. Jag vill så gärna göra det här, men jag får ständigt fötterna undanslagna, och jag ramlar hårt tillbaka till verkligheten. Är drömmar till för att bli krossade? Eller ska man våga hoppa över stupet och se om man landar på fötter eller om man helt enkelt landar på arslet och måste börja om igen?
Jag är förvirrad. Jag har fått ett helt fantastisk erbjudande. En människa med en dröm som gjorde att en idé skapades, som involverar mig. Och jag vill att det ska bli så, men vägen dit är slingrig och fylld av fartgupp och hinder. Men det skulle kunna funka. Kanske inte direkt, men om ett år eller fem. Klart det blir tufft, men är inte resan som leder till målet värd besväret? Detta skulle betyda att jag får hålla på med en av de två saker som jag vill göra mest i hela världen. Det är bara dans eller djur jag vill hålla på med, och det är det sistnämnda vi pratar om denna gång. Och tanken på att kunna kombinera mina två drömmar gör mig så upprymd.
Varför ska det vara så svårt för dig att se att det här gör mig lycklig?
8 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Heja Heja. Det är din dröm Ta chansen. Om du är lycklig blir även din omgivning lycklig även om de, den har svårt at se det just nu.
Maria
Mitt råd: Tänk inte så mycket! Just do it. Att tänka för mycket har aldrig fått mig att bli mer eller mindre säker på en sak, har bara fått lov att prova helt enkelt.
Klart du kommer att landa på arslet, MÅÅÅNGA gånger, tro mig, men det fixar sig ju när man tror på idén och stoppar en kudde innanför brallorna! Kolla bara in min rumpa nästa gång vi ses!
Allt löser sig, och det mesta är faktiskt bara pengar, och som alla vet har man egentligen ingen nytta av pengar eftersom man ändå inte kan köpa sig lycka för dem!
Jättekram till dig!
Jag tycker om dig så himla mycket!
Skicka en kommentar