En suck av lättnad

Det tog inte så lång tid att gå bort till Britsarvet hemifrån direkt. Det var en rätt skön och välbehövlig promenad då jag var rätt skakis inför cellprovstagningen som jag skulle på. Varje tjej vet ju hur det känns liksom, att stoppa behaget i vädret inför en vilt främmande människa i handskar och förkläde i ett vitt rum fyllt av diverse underliga prylar.. Stämningen blir konstig, man känner sig rätt obekväm och då frågar hon: Är du nervös?

Vad fan, det är inte varje dag jag låter mig läggas i en stol där man ska lägga benen spretandes åt varsitt håll och vara helt jäkla näck på underdelen av kroppen, för att sedan bli tittad på av någon som man inte sett förut. Vadå välkommen in liksom? Men ska jag vara ärlig så är de ganska så duktiga på att kallprata, de försöker verkligen få en att tänka på andra saker än det som verkligen händer. Och den kvinna som tog prov på mig var verkligen trevlig och rolig. Och hon var duktig på att påpeka att de var rädda om "oss unga tjejer".. Att det var viktigt att ta cellprov för att upptäcka livmoderhalscancer i tid. Och hon kallade mig för ung, haha.. Jag som fyller 23 i år, jag är väl inte allt för ung längre har jag hört :)

Hur som helst, nu vet jag vem jag vill gå till nästa gång.