Den perfekta Mc Donalds-arbetaren blir inte upprörd, part III

Ja, jag kommer att fortsätta använda den rubriken tills dess att jag sagt upp mig och börjat på ny arbetsplats. Jag kommer använda den rubriken då det finns något kring arbetsplatsen jag bara måste diskutera med mig själv i bloggen. För nog fan är det så, att den perfekta Mc Donalds-arbetaren aldrig blir upprörd. Den arbetaren flinar snällt åt gästen som nyss blivit förbannad över två minuters väntetid och ber gästen så hemskt mycket om ursäkt och att det är helt uppåt väggarna fel att han behövt vänta SÅ länge på maten. Arbetaren tar gladerligen trasan i hand och går och skrubbar pink som stänkt på väggarna inne på någon av toaletterna. Den glada medarbetaren vill inget hellre än att servera mat, inom loppet av max 1 minut, till familjer på tretton personer som valt att ta sina skrikande, hungriga och halvt småtjocka barn till just den restaurangen. Det bästa Mc Donalds-arbetaren vet är att plocka bort skräp som familjerna så fint lämnar kvar på borden i form av högar av läsk blandat med peppar, ketchup och lite hamburgare och sönderstrimlat papper. Arbetaren blir inte alls upprörd över att se hur föräldrarna visar sina barn att det är helt ok att låta mat, brickor och läsk stå kvar där de suttit och bara lämna restaurangen som om de aldrig varit där.

Den perfekta Mc Donalds-arbetaren blir helt enkelt inte upprörd. Jag kan berätta en hemlis då, att jag är inte perfekt så länge till..

Jag länkar här till ett inlägg som är värt att läsa, just för att det rör oss Mc Donalds-arbetande människor och vår vardag på jobbet. Enjoy!

http://renbebis.blogspot.com/2008/11/sndagssteken-r-dd.html