Underbara vänner & Das fångenläger

Jag har helt glömt bort att berätta att jag har världens bästa grannar, i form av M&M. I Måndags fick jag en födelsedagspresent av dem. Presentkort på håltagning i öronen. Precis det som jag gått och tjatat om att göra så länge nu. Omtänksamma (och uppmärksamma!) som de är så är det deras present till mig. Jag anar att det är min käre vän Marica som dragit i trådarna, då karlar har en tendens att inte lägga märke till flickvännens kompisars önskningar ;) Jag är så glad över min present, som jag självklart kommer nyttja så fort jag sagt upp mig.

För vi får ju inte ha något i öronen, eller någon annanstans för den delen, i fånglägret. Inga synliga piercingar. Skulle ju vara rätt dumt att ta hål för att sen få lov att ta ut dem direkt så de växer igen efter en halvtimma. Så jag får snällt vänta tills jag kan säga upp mig. Det är en rätt pakt-liknande känsla nu. Likadana kläder, samma frisyrer, inget nagellack eller piercing. Man får heller inte vara sminkad hur man vill, ska ha kortklippta naglar, måste lukta gott, ska borsta tänderna så att man inte luktar illa ur munnen, måste klistra på leendet oavsett hur man mår, ska alltid vara uppåt, ska aldrig se ut som normalt utan hela tiden se överlycklig (nästan lite rubbad) ut, får inte vända ryggen till, måste reagera som om man har ögon i nacken över att någon kommer och vill ha något, ska besitta ett sjätte sinne och veta att någon går in genom dörren när man i själva verket inte är i närheten av att kunna se ett uns av något annat än trasor hit och moppar dit.

Som jag tidigare har skrivit här i bloggen, så är det som att vi ska vara robotar. Robotar som är programmerade till att hela tiden veta precis allt, kunna precis allt och vara precis överallt..

Så jag säger tack. Tack till de kollegor som gör det värt det i slutänden. Som får mig att må bra mitt i all kaos. Jag skulle inte klara mig utan dessa få, men ack så underbara, människor. Speciellt tack till Marica, hon som alltid finns där. Hon som man kan snacka av sig den värsta vreden med, hon som alltid uppenbarar sig som ängeln i helvetet, hon som är jävligt bra på att vara precis den Marica som man behöver en helvetisk lunch mitt i veckan. Hur ska jag klara mig när de tar flyttlasset och drar vidare? :(

Godnatt!