Klockan är snart tre, det är Söndag och med det kommer den ofrånkomliga Söndagsångesten: Jag vill inte ha ny vecka, jag vill inte åka hem, jag vill inte jobba imorgon och jag vill inte vara någon annanstans än här. Katten (Wilma) har gett mig magmassage i form av ett evigt spinnande och kurrande, det gjorde gott. Jag kunde luta mig tillbaka, känna hennes lugn sprida sig till mig och för första gången på länge låg hon kvar på min mage trots att jag slutade klappa henne. Normalt sett måste man muta henne till den grad att hela armarna somnar av utmattning, men nu verkade hon förstå att jag behövde henne hos mig.
Ny vecka är på G, och det blir en fartfylld, jobbsprängd vecka. Jag har en dag ledig, och då blir det ju sysslor hemma som behövs tas om hand istället, så ledigheten lyser med sin frånvaro även där.
Högst upp på min lista ligger önskan om att få stanna här ett tag till. En dag, fem dagar, en vecka eller varför inte ett helt år? Min själ läker här och ingen annanstans.
28 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar