Helgen är över. Jag tar ett kliv tillbaka och andas ut. Det har varit kaotiskt. På jobbet, hemma, i huvudet. Allt har speglats av jobb då vi öppnade den nybyggda restaurangen i Fredags, på min födelsedag kan tilläggas. Stress är bara första bokstaven. Jag har delat ut ballonger, torkat allt som går att torka, stått i kassa, gjort läsk till Drive Thru-gäster, målat ansiktsmålningar på barnen, stått vid pommes fritesen och svettats mm. mm. Jag somnade på soffan när jag kom hem efter jobbet idag, då hjärnan insåg att det inte är något donkenjobb imorgon så la den av totalt. Jag var som i koma.. Nu har jag en kvarts pizza i magen, lite glass och en del läsk - Och är nöjd för kvällen.
Imorgon är det dans på schemat igen. Inget donken, thank god. Bara dans. På Tisdag är det donkenjobb igen, då har jag förhoppningsvis laddat om batterierna så att hjärnan hänger med. Mycket händer nu, jag tror nästan att jag är överhettad. Allt går i 110 och man blir nedtrampad i skiten snabbt. Jag står upp, med nöd och näppe har jag överlevt något som jag i Fredags trodde jag skulle få lov att ge upp. Men jag står upp, som sagt..
21 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar