Send me on my way..
Jag njuter av musiken som strömmar ut ur högtalarna. Jag känner nervositeten som bubblar i magen på mig, och njuter av den. Jag njuter av lite Marabou Premium choklad som plåster på den ömma själen. Jag njuter av muskelvärken som påminner mig om att kroppen äntligen börjar må bra igen. Jag njuter av det hemskt höstiga vädret utanför mitt fönster. Jag njuter när jag inser att saker och ting inte alltid är som man vill att de ska vara, att det inte är som vilken Hollywood-saga som helst, utan som min alldeles egna saga. Jag kommer få my happy ending en dag, och hur jag tar mig dit vet jag inte än.
Vad jag vet är att vägen inte kommer vara rak och guppfri, utan att den snarare kommer vara smal, snårig och täckt av rullgrus som vid minsta felvinkling kan få mig att tappa fästet och åka åt fel håll. Jag måste ha huvudet på skaft, för jag ska klara detta. Med eller utan någons hjälp.
Som jag sa, allt är inte en Hollywood-saga. Att inse det som obotlig romantiker gör att det svider en aning. Men jag kommer få en ärofylld, helt egen saga. En Victoria-saga. Victorias happy ending. Förr eller senare..
- Ung och stolt, jag är en krigare. Med tron på mig, går livet vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar