Det börjar visst bli höst, men den är aldrig riktigt lika grym och svart-vit som man tror

Dagen började ju bra. Sov alldeles för länge och har med det rubbat hela min dag. Jag tittar på tv, äter inte mycket (en muffins för att vara exakt), har fett hår och ingen vilja att göra något alls. Det spöregnade när jag vaknade. Det regnar inte längre, bara inombords. En tornado har härjat i mitt inre och jag vet inte hur jag ska bygga upp allt igen efter katastrofen. Börja om från scratch, bygga det jag vill. Men jag orkar inte tänka på det nu. Tiden får avgöra hur det kommer att bli. Jag orkar inte avgöra det nu..

Jobb, donken, stängning. Det är vad som behövs för att jag ska börja gråta av ångest. Jag vill inte jobba. Inte idag, inte imorgon..