Hemma i lägenheten igen. Hemma bland välkända ansikten och bekanta dofter. Lägenheten såg ut precis så som vi lämnade den. Ganska stökig, rätt dammig och mycket tom.. På jobbet är allt som det brukar. Folk skrattar, snackar skit, är allmänt irriterade och får mig att njuta av varje jobbdag jag måste tragla mig igenom. Utan dem skulle man ju inte orka ha ett servicejobb som man har. Jag skulle aldrig stanna kvar på ett Mc Donalds om det inte vore för att man har sjukt roliga medarbetare. För så kul är det inte att få ta skit från gäster hela dagarna..
Men let's face it. Jobbar man på Mc Donalds så ska man vara övermänsklig. Man ska kunna utföra saker trots att det rent tekniskt är helt omöjligt att få det att hända bara så där. Man ska kunna göra klar en hamburgare kl 09:00 en Måndagsmorgon utan väntetid. Man ska kunna stå i kassa och samtidigt städa lobbyn så den skiner. Man ska ha den burgare som gästen vill ha klar oavsett vad det är för typ och vad det är för tid på dygnet. Man ska ha 5 kassor av 5 möjliga öppna trots att man bara är fem arbetare totalt på restaurangen, varav tre ska stå i kök. Man ska aldrig göra fel, alltid vara glad, alltid kunna precis allt som gästen frågar om, alltid ge dem vad de vill ha på direkten. Man ska ALLTID vara övermänsklig och aldrig göra något som de anser är fel av en Mc Donalds-arbetare att göra. Man ska framför allt alltid kunna ta hur mycket skit som helst utan att bli det minsta arg eller ledsen. För vi är ju robotar. Vi har inga känslor och vi ska hela, hela tiden vara så övermänskliga som möjligt - så att gästen inte blir upprörd.
En man kom en dag och gormade om sina pommes frites som han hade fått vänta på i tio minuter. Han tyckte det var tragiskt att man ska behöva vänta så länge. Jag håller med Nisse i den frågan. Tragiskt? Han kan inte ha varit med om mycket i livet. Har han ens läst tidningen någon gång? Det är tragiskt att behöva vänta på pommes medan ett barn någonstans svälter och aldrig ens sett skymten av en pommes frites. Ja, ni fattar ju själva vilka puckon vissa gäster är..
Som donkenarbetare måste man helt enkelt vara som en robot, känna nada och kunna trolla med knäna. Det är en omöjlig ekvation, men vi ska kunna utföra mirakel med en fingerknäppning och aldrig någonsin göra fel.
Man undrar ju om de gormar och skriker lika mycket andra arbetande människor som de stöter på. Jag har ju fått höra att människor tydligen är jäkligt elaka mot jordgubbsförsäljare, vilket jag inte alls kan förstå eftersom de oftast är bara 15 år gamla, ser hur oskyldiga ut som helst och inte har en aning om hur de ska hantera en upprörd kund.
Nä, var är mänskligheten på väg egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Word! Allt du skrev har jag gått och tänkt på hur länge som helst att jag ska skriva! Arbetskamraterna man har är ju alldeles underbara! Bästa helt enkelt! Och vad gäller gäster... för vissa spelar det ingen roll om man har allt det där heller. För på McDonalds behöver man inte ha gjort några missar eller komma med ett enda negativt besked för att få en utskällning. Jag blev utskälld häromdagen för att ketchupburkarna (de där små du vet som de tar ketchup i?) var slut och han var tvungen att använda ett lock. Utan våra arbetskamraterna skulle jag inte stå ut en dag... hoppas att du och alla andra vet det. I lööövs you/them!
Skicka en kommentar