Smekmånad

Har ikväll sett Smekmånaden för första gången. Rätt intressant film. Det får ju en att tänka till litegranna. Men den var minsann så där sockersöt som jag inte alls hade väntat mig att den skulle vara. Tjaaa, vad är en amerikansk film utan massa socker ovanpå glassen?

Gud vad mycket rysare det går på tv ikväll. Minst tre-fyra stycken. Och jag är ensam vaken. Det är inte så jätteroligt då jag är lättskrämd utav bara helvete men nyfiken som bara den. Kan liksom inte låta bli att kolla lite försiktigt mellan fingrarna medan hjärtat slår i 200.. Jag är addicted to fear, faktiskt. Jag gillar liksom att bli skrämd på något vis. Inte in real life, då dör jag nog antagligen. Men på film, för då får man liksom lite distans till hela grejen. Hade jag däremot varit med om något som de gör filmer om så hade jag nog först kissat på mig och sen fått en hjärtattack. Nä, på film duger fint.. Om ens det..

Nu kastar jag in handsken och säger god natt. Det är en ny dag imorgon att orka med också.