En omtumlande helg, minst sagt. Att man är uppe sent innebär också att man sover länge. Jag har gått upp vid halv tre-tre i två dagar nu, och idag gick jag upp efter tolv. Nattarbete - Nä fy fan!!
Jag är inte ett dugg utvilad trots mina åtta-nio timmars sömnpass. Jag drömmer oroligt och vill inte sova ordentligt. Jag har kommit in i vad man kallar en kris. En livskris. Kanske en för tidig 30-årskris (hela åtta år!), men vad vet jag. Jag vet inte vad jag håller på med längre och det skrämmer skiten ur mig. Jag gillar inte att inte ha koll på läget, att inte se var jag är på väg. Jag är uppskrämd, förvirrad och disorienterad. Jag mår inte sårskilt bra.. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här.
16 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag hade oxå min "kris" i samma ålder! Men det är bra(!) för då har man ingen alls vid 30! Hehe... Det var faktiskt det roligaste jag varit med om. Så då har du något att se fram emot! ;-)...och det finns alltid ett slut på bekymmer och elände. En dag när man vaknar så ser man lite annorlunda på sin vardag och kan skymta ljuset i tunneln! Dä årner sä, å årner rä sä int sö går rä ända!som vi säger i värmland...
Kram på dig!
Skicka en kommentar